Anastomus lamelligerus
African openbill / Afrikansk gapnäbbsstork

13    2020-01-26    Lake Victoria, Tanzania

The African openbill is one of the few birds that cannot close its bill... It always leaves a glitch - and this is clearly seen in the picture. This photo session belongs to one of the most shaky I've ever experienced. We had seen a few openbills at the southern tip of Lake Victoria the day before, but in an awkward light and too far away. Therefore, the next morning we took the opportunity to scan rice fields in the area, where they also occur frequently, hunting frogs and other small animals. When we were just about to give up after passing a number of fields, I caught sight of a small flock of seven or eight individuals, far away. Our driver, Richard, was hesitant at first, but then he helped me out on the poorly built, swaying embankments, on which we slowly approached the Openbills. I stopped and took series after series, as we approached. The individual in the photograph is a juvenile stork, which is obvious from the beutiful, silvery feather tips. When the storks began to look worried, we wobbled back - luckily without falling into the mud ...

Gapnäbbsstorken är en av de få fåglar som inte kan stänga sin näbb... Det blir alltid ett glapp - och detta syns väl på bilden. Den här fotosessionen tillhör en av d mest skakiga jag varit med om. Vi hade sett gapnäbbstork nere vid sydspetsen av Lake Victoria dagen innan, men i fel ljus och på för långt avstånd. Vi chansade då på att spana in risfält där de också ofta förekommer, jagande grodor och andra smådjur. När vi precis skulle ge upp efter att ha åkt förbi ett antal så fick jag syn på en liten flock på sju-åtta individer, långt borta. Vår chaufför, Richard, var först tveksam, men sedan hjälpte han mig ut på de illa byggda, svajiga vallarna, på vilka vi sakta närmade oss gapnäbbsstorkarna. Jag stannade och tog bildserie efter bildserie, allt eftersom vi närmade oss. Det här var en juvenil stork, det ser vi på att fjäderspetsarna är vackert silvriga. När storkarna började se oroliga ut vinglade vi tillbaka - utan att ramla ner i gyttjan...