Motacilla flava superciliaris
Western yellow wagtail / [Aral-kaspisk] Gulärla

33c084    2018-02-05    Lake Awassa, Ethiopia/Etiopien

Along the shore of Lake Awassa, this yellow wagtail walked searching for food. Yellow wagtails are always extra interesting because the subspecies vary so much. One subspecies, 'lutea', which breeds along the Volga, has a completely yellow head; the Scandinavian Yellow wagtail, 'flava', has a blue-gray head; the subspecies 'feldegg', which occurs in the Balkans, has an almost black head, and so on. The variations are many and the researchers disagree on how to draw the boundaries between them. East Africa and the Horn of Africa are in this context an extremely interesting area because several subspecies are wintering here. This individual appears to be of the rare subspecies 'superciliaris' which has been named by the distinctive superciliary. It has a dark head and breeds in the area around the Caspian Sea and the Aral Sea and is thus in Ethiopia on a winter holiday. Nevertheless, it might also be an especially dark variant of the 'flava'... (This shows how hard it is to distinguish between the subspecies).

Längs stranden av Lake Awassa gick denna gulärla och letade mat. Gulärlor är alltid extra intressanta eftersom underarterna varierar så mycket. En underart, 'lutea', som bl.a. häcker vid Volga, har t.ex. ett helt gult huvud, vår egen gulärla, 'flava', har ett blågrått huvud; underarten 'feldegg', som förekommer på Balkan, har ett nästan svart huvud, osv. Variationerna är många och forskarna är oense om hur de skall dra gränserna mellan dessa. Östafrika och Afrikas Horn är i detta sammanhang ett synnerligen intressant område eftersom flera underarter övervintrar här. Den här individen tycks vara av underarten 'superciliaris' som fått sitt namn av det markanta ögonbrynsstrecket. Den har mörkt huvud och häckar i området runt Kaspiska havet och Aralsjön och är alltså i Etiopien på vintersemester. Det kan dock också vara ett ovanligt mörkt exemplar av vår egen 'flava'... (Detta visar hur svårt det egentligen är att identfiera underarterna).